Du är magister i finska språket. Hur blev du författare?
– Redan som tonåring drömde jag om att bli författare. Jag tycker romanen är den finaste formen av litteratur. Att skriva en roman kräver att man har en del erfarenhet av livet. Jag har aldrig velat vara en musiker som också är författare.
Du har gett ut två romaner. De heter Marras och Loka och handlar om dystra ämnen. Är du deprimerad?
– När jag skrev boken Loka tänkte jag att vi alla har en tung börda att bära. Bördan blir tyngre ju äldre vi blir och den tynger ner våra axlar och gör att vi släpar oss fram. Tyngden består av skam och känslan av skuld för saker som har hänt.
– Jag har nog en tendens att bli deprimerad. Det är en del av min personlighet. Som tur är kan jag lätta på bördan genom att skriva och genom musiken.
Vad betyder det finska språket för dig?
– Språket är en stor del av den egna personligheten och en viktig sak när man ska uttrycka sig i världen. Finland är ett litet språkområde så vi finskspråkiga ska verkligen ta vara på vårt språk. Språket är också ett fönster till människans inre. Hur man talar och använder vårt språk säger mycket om den som talar.
Du har fått mycket positiv kritik för dina böcker. Hur känns det?
– Det känns förstås bra. Jag har satsat mycket på det här. Jag har bland annat lärt mig kreativt skrivande. Det är ensamt att skriva en bok. Och medan man skriver kan man inte veta hur läsaren kommer att uppleva boken. Om någon tycker om det man har skrivit och berömmer det går en dröm i uppfyllelse.
Vem läser dina böcker?
– Jag tänkte först att musikintresserade människor kanske kan vara intresserade av mina böcker. Jag blev glatt överraskad när många slags människor med helt annorlunda bakgrund än min egen hörde av sig.
Hur är det att vara författare uppe i norr?
– Litteraturen är mera framme i södra Finland. Där finns alla bokförlag och alla evenemang. De litterära kretsarna är mycket små i Uleåborg. Numera är jag medlem i Författarförbundet, så på det sättet är jag med i kretsarna. Men jag trivs bra här lite på sidan.
Sentenced var ett populärt band. Varför slutade ni spela 2005?
– Det fanns många orsaker och vi funderade länge innan vi slutade. Största orsaken var att ingen av oss trivdes med att vara på turné långt borta hemifrån. Bandet blev populärare hela tiden och turnéerna blev allt längre. Vi borde ju ha njutit av det, men det kändes svårt. Hela bandet blev frustrerat och trött. Sentenced kommer nog aldrig tillbaka. Nuförtiden spelar jag i gruppen Kypck. Vi kommer med en ny skiva ännu i år.