Finlands högsta bostadshus byggs just nu i Böle och i Fiskehamnen i Helsingfors och i Kägeludden i Esbo. Byggnaderna är över 130 meter höga, alltså lika höga som utkikstornet Näsinneula i Tammerfors.
Husen är höga jämfört med vanliga sexvåningshus. De är också höga jämfört med tidigare så kallade tornhus. De nya husen kunde alltså kallas skyskrapor. Men jämfört med riktiga skyskrapor ute i världen är de ändå ganska låga.
I Dickursby i Vanda finns ett 50 meter högt tornhus som kallas Kielotorni. Huset har 17 våningar. Liknande tornhus finns i flera städer i Finland.
Däremot finns det bara några bostadshus i Finland som är högre än 80 meter. Just nu finns Finlands högsta bostadshus i Nordsjö i Helsingfors. Byggnaden heter Cirrus. Den har 26 våningar och är 87,5 meter hög.
Varpu Lehtinen flyttade från ett radhus till det höga tornhuset i Dickursby för 12 år sedan. Hon bor nu på 14:e våningen.
– Det är jättefint att bo här! På vintern njuter jag av utsikten från mitt vardagsrumsfönster. På sommarkvällarna beundrar jag vyerna från min balkong.
– Från min bostad ser jag ända till ån och till kyrkan. Så här högt uppe är det aldrig något som stör utsikten, inte ens fast det byggs nya hus i närheten.
– Det är också viktigt att allting fungerar bra här och att det är enkelt att bo här, säger Lehtinen.
Varför vill man bygga höga hus?
Henna Helander är ordförande i Finlands Arkitektförbund. Hon säger att höga byggnader blir populära med jämna mellanrum.
– Det kan bero på att politiker och byggnadsfirmor vill visa vad de kan. Kanske tänker beslutsfattarna att det ska finnas höga byggnader i en riktig storstad, funderar Helander.
– En praktisk orsak är att när man bygger högt ryms många människor att bo på en liten tomt. Från de högsta våningarna är utsikten dessutom väldigt fin, säger Helander.
Helander betonar att skyskrapor är landmärken som syns på långt avstånd. Därför borde man planera extra noga när man bygger riktigt höga hus.
– På bilder ser skyskraporna fina ut. Men människors erfarenheter kan vara annorlunda än bilderna. Man måste också komma ihåg människorna som bor i de första våningarna. Det är också svårt att i förväg veta hur det blir med ljus och skuggor, säger Helander.
Varpu Lehtinen kommer ändå på bara en dålig sak med sitt tornhus.
– Nu är jag van vid huset. Men när det byggdes tittade jag mycket på det och då tyckte jag inte det var vackert utifrån. Tornet är ganska fult och takvåningen ser ut som om den inte var riktigt färdigbyggd, säger hon.