Hur blev du ledare i en läxklubb?
– Jag har länge varit med i röda korset. Jag har jobbat både på kontoret och ute bland folk. När jag blev pensionerad fick jag mera tid för frivillig verksamhet. Jag var intresserad av att leda en läxklubb eftersom jag är utbildad lärare och inte har några egna barn.
– Genom den här verksamheten har jag fortfarande kontakt både med barn och med skolvärlden. Det är intressant att se hur skolorna har förändrats. Det finns nu många fler invandrare i våra skolor än förut.
Vad gör man i läxklubben?
– Läxorna kommer förstås på första plats. Vi ledare förklarar till exempel ord som eleverna har svårt att förstå. Vår uppgift är att uppmuntra och motivera eleverna att göra sina läxor. Ofta behövs det mest hjälp med matematik, engelska och förstås finska. Men det finns också spel och teckningsredskap i klubben.
För vem är verksamheten i klubben?
– Alla skolelever är välkomna. Minst hälften av mina elever har ändå invandrarbakgrund. Invandrarbarn kan inte få sådan här läxhjälp hemma och en del ord kan vara svåra för dem fast de redan talar bra finska. Men annars är invandrarbarnen lika duktiga som de finländska barnen.
Ge något exempel på när språket kan orsaka problem?
– Det kan till exempel vara svårt för en del elever att förstå vad de ska göra. I en uppgift i geometri talade man om en grindstolpe. Jag måste förklara det ordet innan de kunde börja räkna.
Hur märker man kulturella skillnader i ditt arbete?
–Inte märks de kulturella skillnaderna särskilt bra. Barnen har förstås mycket olika bakgrund och hemförhållanden. Det är glädjande att märka att olika kulturer redan nu beaktas i skolan i Finland.
– Barn som kommer från Asien kan ibland ha mindre kunskaper om Europa och europeiska barn kanske vet mindre om Asien. Det här kan också vara en fördel. Barnen kan diskutera och berätta för varandra om hur det är i olika länder.