Hur kom du till Finland?
– Jag kom till Finland som asylsökande i slutet av året 2015. Jag var sjutton år gammal och kom ensam. Före det bodde jag i Iran där jag var i svårigheter. Jag är född i Iran men mina föräldrar är födda i Afghanistan.

Hur kändes det när du kom till Finland?
– Det var jättefint när jag kände att jag är i trygghet. Jag kände tacksamhet. Men visst fanns det många nya saker som jag måste vänja mig vid. Jag kom mitt i vintern så det var både kallt och mörkt.

Vilka andra saker krävde att du vande dig?
– Jag undrade också var alla människor var. Det var mycket färre människor på stan i Åbo än det var i Iran.

– Människorna var också väldigt tystlåtna och de gick inte särskilt nära varandra. Det tog lite tid för mig att förstå att det är så det är här. Nu känns allt det där redan helt naturligt för mig. Du har varit här en ganska kort tid med du talar redan väldigt bra finska. Är finskan inte så svår att lära sig som det ofta sägs?

– Visst är finska ett ganska svårt språk. Jag började studera finska mycket flitigt genast när jag kom till Finland. Jag förstod att man inte klarar sig i en ny kultur om man inte kan språket.

– Jag ville lära mig finska också för att jag ville studera och få ett yrke. Jag använde förresten den finska lättlästa tidningen Selkosanomat när jag lärde mig finska.

Du har studerat till närvårdare. Hur var det att studera?
– Först var det mycket svårt på grund av språket. Jag och en annan invandrare på min kurs förstod först ingenting av det som sades på lektionerna. Jag måste göra mycket extra jobb och översätta texter med ett översättningsprogram på datorn. Dag för dag började jag ändå förstå finska bättre. Jag hade också en finsk vän som hjälpte mig.

Nu jobbar du på ett äldreboende. Vad tycker du om ditt arbete?
– Jag tycker mycket om mitt arbete. Jag hjälper gamla människor med minnessjukdom bland annat med att tvätta sig och att äta. Jag pratar mycket med dem. Gamla människor är snälla, säkert världens snällaste. Jag tror att de gamla också tycker om mig.

– En gammal dam kallar mig för kinesiska pojken. Jag har flera gånger berättat för henne att jag inte kommer från Kina, men det kommer hon inte ihåg. Inte gör det någonting, det är bara roligt.

– Jag jobbade på ett äldreboende redan medan jag studerade. Det blev långa dagar när jag först var i skolan och sedan jobbade på kvällarna. Men jag ville förtjäna pengar och försörja mig genom mitt eget arbete.

I fjol skrevs och talades det mycket om dig när myndigheterna ville skicka dig tillbaka till Afghanistan. Vad handlade det om?
– Jag hade inte uppehållstillstånd i Finland då. Jag har fått över tio negativa asylbeslut. Man ville utvisa mig till Afghanistan, till ett land där jag aldrig har varit.

Hur gick det sen?
– Jag fick till slut arbetsrelaterat uppehållstillstånd för ett år. Det hjälpte kanske att jag fick så mycket stöd av många finländare. Människorättsorganisationen Amnesty Finland samlade namn på en lista för mig. Närmare 30 000 människor skrev under en vädjan om att jag skulle få stanna i Finland. Jag tror att det här kanske hjälpte också andra. Många asylsökande är i samma situation som jag.

– Det var tungt att vänta på beslutet. Osäkerheten har också annars varit jobbig.

Vad händer om ett år?
– Jag hoppas verkligen att jag då får ett fyra år långt uppehållstillstånd. Jag hoppas att jag till slut
får ett permanent uppehålls-tillstånd och kan bli finsk medborgare.

Vilka andra drömmar har du?
– Om jag får stanna i Finland vill jag senare studera till läkare. Jag vill hjälpa människor. Det kräver förstås mycket arbete att studera till läkare. Och det kan vara extra svårt för mig eftersom jag inte ännu kan finska riktigt bra. Men jag tror inte det är omöjligt.

– Just nu studerar jag vid ett kvällsgymnasium. Jag vill ta studentexamen.

VEM?

Ali Reza Heidari

Ålder: 23 år

Bostadsort: Åbo

Yrke: närvårdare.

Hobbyer: motion och att träna på gym. ”Tidigare sysslade jag med kampsporten taekwondo. Jag fick faktiskt bronsmedalj i en tävling”.

Favoritmat: välkryddad nepalesisk mat