När kom Amnesty till Finland?
– Amnesty började i Finland 1964. Det var först en liten organisation med många frivilliga. De som var med i Amnesty försökte hjälpa fångar som satt i fängelse för sina åsikters skull. De Amnesty-aktiva skrev brev till beslutsfattare och försökte få åsiktsfångarna frigivna.
Hur ser verksamheten ut i dag?
– Amnesty har vuxit väldigt mycket. I Finland har vi nu över 30 anställa och vår budget är stor, över 5 miljoner euro per år. Största delen av pengarna kommer som gåvor av privata människor. Hela 40 000 personer i Finland stöder Amnesty med pengar.
– I stället för frivilliga arbetare har vi nu professionella som jobbar för oss. Vi har anställda som är skickliga på juridik, på kampanjer, på information, på ekonomi, på klimatfrågor och annat viktigt.
– Idag kan man kalla Amnesty för en lobbyorganisation. Vi jobbar fortfarande med människorättsfrågor. Vi vill att alla människor ska ha rätt till liv, mat, utbildning, hälsovård, boende, åsiktsfrihet och andra viktiga saker. Men förutom att hjälpa enskilda människor, vill vi också påverka lagar och politik.
Vilka frågor jobbar ni mest med?
– Det som är mest aktuellt nu är förstås kriget i Ukraina. Det har skett många kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Ukraina. Brott mot mänskliga rättigheter blir alltid värre i krig. Amnesty har talat om kränkningarna och fördömt kriget.
Vad anser länder om Amnestys arbete?
– Vanligen uppskattas Amnestys arbete. Ibland är det ändå svårt om våra rapporter säger något negativt om det egna landet. Det är lättare att se problemen i andra länder.
– Till exempel Ryssland vill inte lyssna på oss. Ryssland har stängt Amnestys kontor i Moskva. Kina har också stängt Amnestys kontor i Hongkong.
Vilka andra saker vill ni påverka?
– Förr jobbade vi mycket med att hjälpa människor i andra länder. Idag försöker vi också skapa förändring i Finland. De senaste åren har vi bland annat jobbat mot våld mot kvinnor.
– Vi jobbar också mycket med frågor om klimatet. Vi anser att det är en människorättsfråga. Om de platser där människor lever och bor, till exempel i Afrika värms upp mycket går det inte att leva kvar där. Det här leder till att väldigt många människor kan bli tvungna att söka nya platser att leva på. För oss i Nordeuropa kan det betyda att mycket stora mängder människor kommer hit och vill bo här.
– En annan viktig fråga är ekonomiska och sociala rättigheter. Det har vi hittills jobbat ganska litet med. Grundutkomststödet i Finland är så lågt att det inte går att leva på. Omkring 500 000 människor lever på grundutkomststöd i Finland. Deras ekonomiska rättigheter blir inte uppfyllda. Det vill vi ändra på.
Hur ser du på utvecklingen i världen?
– Det finns två stora hot i världen, klimatförändringen och inkomstklyftorna. Alltså de stora skillnaderna mellan fattiga och rika. Skillnaden mellan fattiga och rika har ökat i hela världen. Jämlikheten har gått bakåt allt sedan 1970-talet. När skillnaderna blir för stora ökar risken för krig. Och krig skapar ofta flyktingar.
– Det har oftast varit USA och Europa som har talat mest om mänskliga rättigheter. Men nu har inte längre länder i den här delen av världen lika mycket makt. Länder som till exempel Kina, Indien och Indonesien har blivit mäktigare och de har ofta en annan syn på mänskliga rättigheter.
Hur orkar du jobba när du ser så stora hot?
– Man måste ändå försöka jobba för det goda. Och visst får vi också goda nyheter. Vi får höra om enskilda människor som har suttit i fängelse för sina åsikters skull och som har släppts från fängelset. Det känns bra.
– Jag tycker också att vi har lyckats med en del saker här i Finland. Det har blivit ändringar vad gäller till exempel lagen om våldtäkt och om abort och om regler för vapenexport. Vi ser att det går att påverka.
– Jag tror dessutom att man själv mår bättre om man försöker hjälpa andra människor. Det känns bra att veta att man åtminstone har försökt göra något gott.
Profil:
Namn: Frank Johansson
Jobb: Amnestys verksamhetsledare i Finland
Bostadsort: Malm i Helsingfors och Antskog i Raseborg.
Familj: gift, 3 vuxna barn.
Hobbyer: Läsning, gärna romaner som motvikt till jobbet. Fotboll, EIF i Ekenäs och Arsenal i England. Matlagning. Resor, men har minskat på resandet. Flyger inte längre privat. Men det finns många trevliga ställen man kan komma till också med tåg.