Statsvetaren Barakat Ghebrehawariat från Sverige jobbar med antirasism och mångfald. Han har skrivit en bok som heter Får man säga svart. Nyligen höll han ett seminarium på webben i Finland om vilka saker vi ska tänka på när vi talar eller skriver.
Barakat Ghebrehawariat säger att språket är ett viktigt verktyg. Ord är viktiga för att vi ska kunna lägga märke till och förstå till exempel diskriminering. Diskriminering betyder orättvis behandling.
Ofta uppstår diskriminering när människor är normblinda. Att vara normblind är när man tänker på situationen som den är för största delen av människorna. Man tänker inte på hur saker ”är” eller kan kännas för de människor som på något sätt är annorlunda.
– Vi ska komma ihåg att det finns hinder fastän jag eller du inte märker dem. Jag märker inte hindren om de inte är hinder för mig, säger han.
Barakat berättar hur han själv har fått lära sig.
– Jag har själv ingen funktionsnedsättning och då är det mycket jag inte vet om hur de som har en funktionsnedsättning upplever världen.
Han berättar om när han skaffade sitt första kontor. Han bjöd in folk för att komma och titta. Då frågade några om kontoret är tillgängligt.
– Det var en sak jag inte ens hade tänkt på. Att tillgänglighet är viktigt till exempel för den som sitter i rullstol. Jag lärde mig av den erfarenheten. När jag skaffade nästa kontor såg jag till att lokalen var tillgänglig. Tillgänglighet är alltså ett viktigt ord att förstå, säger han.
Vi kan lära oss använda rätt ord
Barakat Ghebrehawariat berättar att han inte alltid har vetat att ”handikappad” är ett nedsättande ord.
– Men jag fick lära mig om ordets historia och förstod att ordet var diskriminerande. Jag förstod då varför många inte tycker om det ordet. Då ville jag försöka uttrycka mig på ett annat sätt. Min princip är att när jag får veta att ett ord eller begrepp är dåligt så lär jag mig. Man kan inte bara konstatera att ”så ha vi alltid sagt”, säger han.
Många undrar om det är rätt att tala om hudfärg. Är det rätt att säga vit, svart eller färgad?
Det viktiga är varför man använder ett begrepp, som till exempel hudfärg. Om det är viktigt så kan man nämna någons hudfärg, till exempel svart eller vit.
För att kunna arbeta mot diskriminering på grund av till exempel hudfärg måste man säga vad det handlar om. Men om det inte är viktigt så ska man kanske inte säga svart i onödan.
– Men ett problem eller diskriminering försvinner inte bara för att man inte talar om det, säger Barakat.
Vi ska tänka oss för när vi använder språket. Det gäller inte bara hudfärg. Många har förståelse för vilka ord som kan vara diskriminerande i vissa situationer. Men ibland vet man inte och det kan bli fel av misstag.
– Jag använde till exempel förr ordet ”fattiglapp”. Sedan fick jag veta att lapp är ett nedsättande ord för same. Då ville jag inte använda det ordet längre. Det kändes fel eftersom jag nu visste bakgrunden till ordet, berättar Barakat.
– När man har lärt sig vad ett ord betyder eller hur det uppfattas så kan man välja att inte använda det ordet.
Ibland kan det vara svårt att hänga med. Utvecklingen går snabbt när det gäller språket och vissa fenomen. Det händer att ett begrepp som var ”rätt” förra året betyder något annat eller är ”fel” i år.
– Jag förstår att människor kan använda fel ord därför att de inte vet. Det är helt okej att säga ”fel” en gång. Också vi som jobbar med antirasism kan säga fel ibland. Men om man fortsätter att använda ett ord på ett nedsättande sätt fastän man vet, då är det för att man vill visa sin makt. Det tycker jag är elakt och fel, säger Barakat Ghebrehawariat.