Jussi Mälkiä, hur började din arbetskarriär?
– Jag gick till sjöss som 16-åring. På den tiden fick man snabbt ett yrke när man blev sjöman. Jag jobbade länge på fartyg som transporterade olja. Senare utbildade jag mig till sjökapten.
Hur blev du intresserad av miljöfrågor?
– Det har alltid varit självklart för mig att vi måste ta hand om miljön. Vi får inte smutsa ner och vi får inte slösa med naturens resurser. Vi människor måste vara hyggliga mot miljön och hyggliga mot andra människor.
– När jag jobbade på tankfartyg såg jag själv hur lätt oljan kan hamna i havet och smutsa ner miljön.
– När miljöorganisationen Greenpeace behövde någon som är kunnig i sjöfart gick jag med i deras verksamhet. Först var jag frivillig, senare fick jag lön för mitt arbete.
Vilka saker gjorde du hos Greenpeace?
– Jag var med i deras kampanjer. Vi tog oss till exempel till Antarktis. Organisationen hade haft en forskningsstation där. Man slutade med verksamheten och behövde få bort all utrustning. Vi besökte också Nya Zeeland där vi berättade hur farligt det är när ozonskiktet förstörs.
– Det finns ett skikt ozon i atmosfären. Det här skiktet skyddar jorden från skadliga UV-strålar. På den tiden använde människor kemikalier som förstörde ozonskiktet. Miljöorganisationernas arbete påverkade så att de här skadliga kemikalierna senare förbjöds.
Stämmer det att du senare köpte ett eget fartyg?
– Javisst, jag köpte en gammal bogserbåt. Bogserbåten hjälpte oftast ett segelfartyg som hette Estelle. Estelle var upprustad för att kunna transportera olika slags hjälp till Afrika. Idén var att komma hem med rejäl handel-varor från Afrika. Vi ville köpa till exempel frukt och sälja i Europa. Vi ville att de afrikanska odlarna skulle få en rejäl och rättvis lön för sitt arbete.
Numera är du direktör och huvudsaklig ägare till företaget Meriaura Group. Företaget har 17 fartyg. Vad ingår i företagets verksamhet?
– Meriauras fartyg transporterar till exempel träflis. Fartygen transporterar också insamlat glas från Finland. Det här glaset blir sedan nytt glas utomlands. Fartygen transporterar också stora delar till vindkraftverk till Österbotten. Några av fartygen vi använder är våra egna, andra fartyg har vi hyrt.
– Meriaura har också varit med och gjort sjöfarten mera miljövänlig. I våra fartyg använder vi biobränsle gjort av avfall och vi tar nog hand om allt avfallsvatten.
Har du utvecklat något naturvänligt också på land?
– Jag är till exempel med i ett bolag som tillverkar solpaneler och solfångare. Med solfångare kan man värma upp vatten med hjälp av solen.
– Jag har dessutom varit med och forskat i hur man kunde odla fisk på ett miljövänligt sätt i tankar
som står på land.
Du har varit med och utvecklat många nya saker och många nya sätt att jobba. Hur har du hunnit med allt?
– Det kan jag inte svara på. Men om någon säger att ”det där kommer inte att lyckas”, då blir jag bara ännu ivrigare. Jag funderar och så jobbar jag så mycket att det till slut lyckas.
– Jag är inte särskilt duktig socialt. När jag blir intresserad av någonting så sysslar jag med det helt och fullt. Det där är drag som är typiska för människor med Aspergers syndrom. Fast jag har nog inte någon sådan diagnos.
När Ryssland anföll Ukraina tog du emot ukrainska flyktingar. De fick bo i din familjs hem. Varför gjorde du det?
– Vi tog emot ukrainare som jobbar för Meriaura. Som mest tror jag det var sex familjer. Jag tyckte att det var rätt att ta emot dem.
– Jag blev berörd av flyktingarnas situation. Det berodde säkert på att också min egen släkt en gång tvingades fly undan kriget i Karelen. Min släkt förlorade då all sin egendom.
– Min farfar och hans far var affärsmän. Mina föräldrar jobbade däremot i socialbranschen. Min far jobbade bland annat som ledare för en anstalt för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald är stora problem. Många arter kan dö ut. Du har lång erfarenhet av miljövård. Är du optimist eller pessimist, lyckas vi lösa problemen?
– Det ser nog illa ut. Den senaste tiden har jag varit bekymrad över krigen. De är stora tragedier. Och på grund av krigen kan det ta ännu längre tid att lösa miljöproblemen.
– Men det finns alltid hopp. Uttunningen av ozonskiktet är ett bra exempel. Det problemet visade att människor kan lösa svåra problem när de förenar sina krafter och samarbetar.
—
Profil
Namn: Jussi Mälkiä
Ålder: 62
Bostadsort: Nådendal
Familj: Fru och fyra barn
Hobbyer: Att läsa böcker. Jag tycker också om att lyssna på ljudböcker medan jag gör någon annat. Den senaste tiden har jag städat upp i en gammal industrihall. Jag har sorterat metall, plast, trä och kartong i egna höga för att föra till återvinning. Det har varit roligt.
Favoritmat: Mat som är lagad på det som blev kvar av gårdagens måltider. Jag äter för det mesta vegetarisk mat.
Det viktigaste i livet: Ett liv som är hållbart och ansvarsfullt