Det sker en stor förändring i hur Finland styrs. Mycket makt och många uppgifter överförs från kommunerna till välfärds-områdena. Det finns drygt 300 kommuner i Finland. Hittills har de tagit hand om invånarnas sociala tjänster och hälsovårdstjänster.
Många kommuner är små och har för litet pengar. Social- och hälsovårdsreformen genomförs för att kommunerna inte klarar av att ordna alla viktiga tjänster. I stället ska 21 välfärdsområden börja ordna social- och hälsovårds-tjänster och räddningsverksamhet. Stora välfärdsområden har bättre möjligheter att ordna tjänster än små kommuner.
Målet är bättre tjänster
Målet med reformen är att snabbare ge finländarna de tjänster de behöver. Sjukdomar behöver upptäckas och behandlas snabbt. Socialarbetare ska snabbt märka och lösa problem som till exempel fattigdom eller depression.
Hälsocentralernas verksamhet ökar i välfärdsområdena. På en del orter ska centralerna kallas för centraler för hälsa och välbefinnande eller vårdcentraler. Målet är att patienten ska få alla tjänster vid ett enda besök. Målet är att alla finländare ska vara jämlika och få lika bra tjänster.
Ordförklaringar
Sote:
Sote är en förkortning på det finska ordet för social- och hälsovårdstjänster.
Sote-reformen:
Målet med reformen är att social- och hälsovården ska fungera bättre än tidigare.
Välfärdsområde:
Social- och hälsovårdsreformen delar in Finland i 21 välfärdsområden. Välfärdsområdena ordnar social- och hälsovårdstjänster för sina invånare.
Välfärdsområdesfullmäktige:
Fullmäktige bestämmer hur social- och hälsovårds-tjänsterna ordnas inom välfärdsområdena. Invånarna i välfärdsområdena väljer representanter till fullmäktige.