Ishockeyspelaren Jesse Joensuu har haft en lång karriär utomlands. Han har spelat i de bästa ligorna
i världen. Han har spelat i NHL i Nordamerika och i KHL i Ryssland.
Nu är han tillbaka i sin gamla hemstad Björneborg. Ässät är den klubb där han började spela ishockey som ung.
– Det känns väldigt fint att vara tillbaka i den klubb som är viktig för mig. Jag spelar lika ivrigt nu
som en liten pojke, säger Joensuu som är 36 år gammal.
Bra laganda
Klubben Porin Ässät har också fått mera fart när Joensuu är tillbaka. Det går just nu bra för Ässät. Klubben är bland de bästa i FM-ligan.
– Vi har verkligt bra laganda. Många av spelarna har spelat länge i laget. Det är en viktig sak. Men förstås finns det mycket vi ännu kan bli bättre på, säger Joensuu.
Joensuu kallar Ässät för ett arbetargäng. Han menar att spelarna jobbar hårt.
Björneborgarna gillar hårda kamper
När Porin Ässät spelar brukar man också ofta se lite av den björneborgska galenskapen.
– Björneborgarna gillar fysiskt spel och hårda kamper, säger Joensuu.
När Jesse spelade i klubben Jokerit uppskattade publiken hans skickliga spel och snygga mål. I Björneborg gillar publiken hårda tacklingar.
På grund av den här björneborgska galenskapen är det inte lätt för andra ishockeylag att spela i ishallen i Björneborg. Ässät spelar hårt och publiken hejar jättehårt. Det är tufft för lagen som kommer för att spela bortamatch.
Ässät är viktigt för Björneborg
Björneborgarna är ivriga över att deras ishockeyklubb klarar sig bra. Det kommer många människor
till ishallen när det är match.
– Ässät bjuder björneborgarna på både underhållning och innehåll i livet. Det är en sak som förenar björneborgarna, säger Joensuu.
Det ordnas inga andra stora evenemang än ishockeymatcher i Björneborg under vintern. På sommaren ordnas jazzfestivalen Pori Jazz och flera andra evenemang.
Spelarkarriären på slutrakan
Joensuu kan inte ännu säga hur många år han ska fortsätta spela. Men det är inte så många.
– Det tar allt längre tid att återhämta sig efter en match. Jag har inte heller lika mycket kraft, explosivitet och snabbhet som för tio år sedan.
Joensuu har genom åren lärt sig att känna igen sina egna styrkor och svagheter.
– Jag kämpar jättehårt, men jag är inte så väldigt skicklig, säger han.
Joensuu vill vara en lagkapten som samlar spelarna, själv jobbar hårt och skapar en god anda i laget.
Som ung hade han inte varit så bra i rollen som lagkapten.
– Jag skulle då säkert ha gjort saker jag inte borde. När jag var ung tänkte jag att jag klarar vad som helst. Jag tänkte att jag bara måste försöka tillräckligt. Den inställningen har varit bra för mig, men också fört med sig dåliga saker.
Ishockeyn har gett mig mycket
Jesse Joensuus pappa Jouni Joensuu har varit tränare för fotbollsklubben FC Jazz. Jesse valde ändå att spela ishockey i stället för fotboll.
– Jag såg Ässäts matcher när jag var liten. Redan då blev jag tagen av stämningen.
Joensuu säger att ishockeyn har gett honom mycket.
– Föräldrarna och familjen har förstås gett mig mycket. Men annars kan man säga att ishockeyn
har gett mig allt. Den är mitt yrke och det är via hockeyn jag blev bekant med min fru och fick vänner.
Joensuu vet inte ännu vad som händer efter spelarkarriären.
– Jag kanske kunde studera någonting. Men jag är också intresserad av att vara med i klubbverksamheten på något sätt, funderar han.