Hästen kan vara en god vän
Pauliina Rautio från Uleåborg lärde sig umgås med hästar och red redan som liten flicka. Som vuxen blev hon på nytt intresserad av att rida. Till slut beslöt Rautio sig för att köpa en häst. Hilima blev Pauliinas egen häst för fyra och ett halvt år sedan.
Hilima är en finsk häst. Finlands enda egna hästras kallas också för finskt kallblod eller finnhäst. Man har utvecklat rasen och avlat hästar för att använda dem på olika sätt. En finsk häst kan vara en snabb travare eller en stilig ridhäst. Den kan också vara en stark och uthållig arbetshäst eller en trevlig liten häst av ponnytyp.
Mängden finnhästar har varierat
Antalet finska hästar var mycket större i början av 1900-talet än det är idag. Hästen var då viktig som arbetshäst både på lantbruk och i skogsarbete.
Hästar kunde röra sig också i sådan terräng där bilar inte kunde köra. Därför var hästarna en del av armén i kriget. Med hästar transporterade man mat, ammunition och andra redskap och också medicin och post. Döda och skadade soldater transporterades också ofta med hästar.
Mest finska hästar fanns det efter krigen, alltså på 1950-talet. Då fanns det över 400 000 finska hästar i vårt land. När det kom traktorer och andra maskiner som skötte arbetet inom lantbruket och skogsbruket så minskade antalet hästar. Det minsta antalet finska hästar fanns det på 1980-talet.
Men nu har intresset för rasen och antalet finska hästar igen ökat. Idag finns det ungefär 20 000 finska hästar i vårt land. Det är ungefär en tredjedel av alla hästar i Finland.
År 2007 utnämndes den finska hästen till Finlands nationalhäst. Den finska hästen är en mångsidig häst och den har en viktig ställning i vårt lands historia.
Avslappnat liv i inhägnaden
Pauliinas finska häst Hilima lever ett avslappnat liv som är typiskt för en häst. Hon bor året om ute i en inhägnad med ett öppet stall.
Hästen har möjlighet att röra sig när den själv vill det. När det regnar kan Hilima gå in och få skydd för regnet. Hilima har inget emot vinterväder. Hästar klarar kyla på ett annat sätt än människor.
På sommaren går Hilima på bete. Betet är en stor äng med färskt gräs som Hilima kan äta. I beteshagen är det skönt att ligga i gräset emellanåt.
En häst trivs bäst i flock
I naturen lever hästen i flock där den känner sig trygg. Också en tam häst behöver få umgås med andra hästar.
Hästen kan bli stressad om den inte har några kompisar. Hilima har det bra för i inhägnaden där hon bor finns mellan 3 och 6 andra ston, alltså flickhästar.
Närhet är viktigt för hästen. En vuxen häst har vanligen en god vän i flocken. Hilimas bästa kompis är en annan finsk häst som heter Tuiskun Tähti och kallas Tupu. Tupu och Hilima har varit i samma flock i nio år. De två hästarna rör sig och vilar ofta tillsammans. En häst mår bra när den får äta, vila och röra sig alla dagar.
Motion är viktigt för hästen
Att få röra sig mångsidigt är ett av hästens grundbehov. Pauliina Rautio måste ändå fundera hur hon ska motionera Hilima.
– Hilima har en skada i ryggen. Därför kan man inte längre rida på Hilima. Tyngden av en människa skulle anstränga ryggen för mycket. I stället får Hilima dra kärror och ibland får hon göra jumparörelser, berättar Pauliina.
Pauliina kan köra långt med Hilima framför kärran. Hilima får ofta själv välja vilken väg de ska ta. Det är lugnt att gå på olika skogsvägar mellan åkrarna. På raka vägavsnitt brukar Hilima bli ivrig och börja trava. Trav är hästens sätt att springa.
– Det är bra för Hilima att springa emellanåt. Det hjälper henne att inte bli för tjock. Hilima tycker nämligen om att äta hö, ibland lite för mycket, berättar Pauliina.
