Merja Miettinen som ska leda lektionen väntar på ryttarna. Den här kvällen är det sammanlagt tre paragrupper.
Mellan 15 och 20 pararyttare rider här regelbundet. Ryttarna är olika skickliga. Några klarar grundridning, medan andra är skickliga. I den lättaste gruppen finns det någon som leder hästarna. I den mest krävande gruppen rider alla självständigt, där är man inte rädd för att galoppera.
– Pararidning passar för nästan alla. På mina lektioner går personer med utvecklingsstörning, med autismspektrum-störningar och med fysiska funktionsnedsättningar.
Ridning är en gren som är likadan för alla. Man måste kunna grundläggande saker innan man sätter sig på hästryggen. I pararidning anpassas ändå undervisningen, utrustningen, hjälpmedlen och förhållandena så att de passar varje ryttare.
– Alla ryttare måste lära sig grundridning.
Trevlig hobby ger glädje
Hästar är fina, känsliga och stora djur. Ridning är en hobby som erbjuder många glädje och innehåll i livet.
– Här har man ett gäng, en egen grupp där ryttaren är med. Hästen påverkar människan positivt, både fysiskt och psykiskt. Ridning är motion där människans hela kropp är i rörelse och får träning.
Man börjar med de grundläggande sakerna. Nybörjarna har alltid någon som leder hästen.
– Jag följer med och ser när ryttaren blir så duktig att ingen längre behöver leda hästen. Några har ändå en person i närheten som kan hjälpa till när det behövs. Pararyttarna borstar och sköter hästarna i stallet så mycket de vill och kan. Stallet har ändå någon som sätter varje häst i ordning inför ridningen.
Parahästarna är lugna
Det är fint sommarväder i Kyrkslätt i augusti. Finlands klimat är ändå sådant att vädret är mindre fint under hälften av året. Då rider man inne i manegen. Manegen är en ridhall. På Wikners ridskola i Kyrkslätt har man en fin manege som är varm också på vintern.
– Det är en bra sak både för ryttarna och för ridläraren. Det är roligt att rida i manegen. Men vi rider utomhus så länge vädret är bra.
Hästen är ett lättskrämt djur. Alla hästar passar inte för pararidning. Hästen ska vara lugn och inte särskilt lättskrämd för att passa för pararidning.
– Man måste välja noga vilka hästar och ponnyer man tar med i pararidningen.
En del av ryttarna vill alltid rida på samma häst. Andra lär sig mera när de rider olika hästar.
– Jag väljer hästar som passar ryttarna. Både hästens eller ponnyns temperament och sätt att röra sig påverkar. Om en ryttare har fysiska rörelsehinder måste ryttaren rida en häst som rör sig lugnt och jämnt.
Fina hästar och trevliga människor
Marja Räty och Johan Blomberg har ridit i många år.
– Jag är inte alls nervös för att rida. Jag njuter av ridningen. Jag tycker särskilt om när hästen travar, säger Marja Räty.
Marja Räty och Johan Blomberg rider varje fredag kväll. Ridläraren säger att Marja är en mycket lugn och noggrann ryttare.
– Marja ger vanligen råd och visar nya ryttare hur vi brukar rida.
– Det bästa med ridningen är förstås de fina hästarna och alla trevliga människor! Det här är en mycket fin hobby!, säger Marja.
I Wikners stall finns många estniska hästar. De har kommit till Kyrkslätt från ön Muhu i Estland. Det finns 70 hästar och ponnyer i Wikners stall.
Ridning är en ganska dyr hobby. Det är dyrare att rida i en liten grupp än i en stor grupp. I ridning samarbetar människan med ett djur, det betyder att ridning inte är helt ofarligt. Men statistiken visar ändå att ridning inte är farligare än till exempel utförsåkning.
– Hästen ska förstås vara skolad och lämplig för sin uppgift. Hästar är olika varandra. Ridläraren måste använda sin yrkeskunskap när man väljer häst till ryttarna på lektionen.
