Hur blev du skådespelare?
– Det var min barndomsdröm att bli skådespelare men jag förstod inte att det var ett yrke. Min historielärare berättade att det finns en teaterhögskola. Det tog ändå många år före jag började studera teater.
Vad gjorde du före du blev skådespelare?
– Jag jobbade många år som dansare. Jag har dansat street dance hela min ungdom. Dansen förde mig till många länder. Jag dansade, tävlade, undervisade och jobbade som domare i danstävlingar.
– Jag har lärt mig dansa genom att titta på professionella dansare och göra lika som de.
Jag är dyslektiker och har svårt med koncentrationen så därför har det varit lättare för mig att lära mig nytt genom att göra lika som andra.
Varför ville du jobba med teater?
– Jag ville få närmare kontakt med mina känslor. Som skådespelare kan jag använda min dans men jag får också göra mycket annat. Det är också spännande att låtsas vara andra människor på scenen. Som skådis, alltså skådespelare får man spela alla olika yrken och roller. För mig är berättandet viktigt, att man får säga något åt sin publik.
– En skådespelare kan inte kopiera andra utan måste känna sig själv. Det är faktiskt ett jättesvårt jobb! Dick Idman som var min professor i Teaterhögskolan, sade: ”Om det skulle vara lätt så skulle alla göra det.”
– Det känns ändå inte tungt att spela teater. När föreställningen är slut känner man sig trött, men på scenen har man energi.
– Man blir aldrig färdig som skådis, man börjar alltid från noll med en ny rollfigur. Men småningom lär man sig olika sätt att spela teater och får liksom en större verktygslåda med åren.
Hur blev tv-karaktären Folke Rundqvist från Putous till?
– Redan för flera år sedan ombads jag skapa en karaktär för tv‑programmet Putous. Men då hann jag inte delta i programmet. Jag har alltså funderat i flera år på hurdan Folke är.
– Folke är en kombination av många saker i mitt eget liv. Folke är tvåspråkig men han säger ofta fel. Jag har också många identiteter. Jag har vuxit upp i Uleåborg som är nästan helt finskt. Jag ville inte bli retad för att vara svenskspråkig därför talade jag bara finska när jag var ung. Mina känslospråk är både svenska och finska. Eller kanske kan man säga att kroppsspråket är mitt känslospråk.
– Min pappa är från Helsingfors, min farfars släkt är från Jakobstad och min mamma kommer från norra Sverige. Det är faktiskt min mamma som av misstag sagt ”Kukaan meistä ei ole korvaton” (Ingen av oss är utan öron). Nu säger Folke Rundqvist det.
– Folke dansar disco. Alla känner till discomusik, dansen, stilen på 70-talet. Folke är jättepopulär och jag blir hela tiden ombedd att uppträda på olika stora evenemang.
– Mitt självförtroende har blivit bättre genom Folke. Det är fascinerande att se hur glada människor är när Folke lär ut danssteg och pratar tokigt på flera språk.
– Min publik består mest av barn, det finns så många barnfamiljer. Jag får massor med brev och teckningar från barn. Det är därför viktigt för mig att Folke kan uppföra sig bra.
Du är populär -hur känns det?
– Helt ärligt så påverkas jag inte av att vara populär. Telefonen ringer oftare, och jag behöver inte alltid presentera mig. Men jag har inte förändrats som människa.
Är det svårt att kombinera jobb och familjeliv? Hur kopplar du av?
– Familjen går alltid först. Jag frågar alltid familjen om mina jobb passar i deras tidtabell. Det gäller att hitta en balans mellan jobb och familj.
– Efter föreställningen vill jag inte ha bråttom. Jag diskuterar med de andra skådisarna om hur föreställningen gått och hur vi kan bli bättre. Sen far jag hem.
– Jag kopplar av med min familj. Där hemma finns viktigare människor än jag själv. Min dotter bryr sig inte om hur min dag varit. Hemma får jag tänka på annat än jobbet.