Min frus goda vän Kalle Könkkölä dog plötsligt. Han levde ensam och han hade en liten pudel som heter Dooris. I sitt testamente hade han skrivit att han vill att Dooris flyttar hem till oss.
Vi hade skött om hunden några gånger tidigare. Vi visste att det är en sällskaplig och lättskött hund. Min fru ville att vi tar hand om hunden. Jag gick med på det. Dooris har alltså bott hos oss nu i ett år.
Vi bor i ett höghus i Helsingfors. Det skulle vara besvärligt om hunden var stor. Men en liten pudel är en lämplig stadshund. Dooris har anpassat sig bra. Hunden var fyra år gammal när hon flyttade och visste hur en hund ska bete sig i staden.
Men för mig var det en överraskning hur mycket en hund påverkar det egna livet. Man kan inte lämna hunden ensam så länge. Det är ofta man behöver be någon sköta hunden några timmar, eller en dag. När man reser bort behöver man förstås en vårdplats för hunden under många dagar.
Det kostar att ha hund
Det var också en överraskning att det går åt en hel del pengar till hunden. Dooris tänder var i dåligt skick. Min fru förde den till veterinären. Hunden sövdes ner och veterinären lagade tänderna. Det kostade över 500 euro. Till varma vinterkläder och mat går det också pengar.
En pudel som Dooris ska också trimmas, pälsen ska alltså klippas. Det kostar pengar. Man kan förstås klippa pälsen själv, men det blir kanske inte så snyggt. Att klippa hundens klor är inte heller så lätt. Därför låter många en expert klippa hundens klor.
Skolning behövs
Dooris var skolad när hon kom till oss. Hon kunde alltså redan många saker. Men det finns saker i hennes beteende som vi vill ändra på.
Dooris är mycket svartsjuk. Det är vanligt att pudlar är det. Om familjemedlemmarna kramas börjar Dooris skälla bredvid, av svartsjuka.
En annan sak vi vill ändra på är Dooris beteende på gatan. Hon kan plötsligt rusa fram mot en person som kommer emot på gatan. Då kan vi inte annat än dra henne tillbaka och be om ursäkt.
Men annars är Dooris en riktigt trevlig hund. När Dooris är lugn bär hon omkring strumpor i hela bostaden.
På morgnarna brukar hon sova en stund efter morgon- promenaden och maten. Hon sover alltid på samma plats, på sängen.
Och så gillar hon att träffa bekanta människor. Då ylar hon, hoppar och rusar omkring och vill upp i famnen.