Minnesmärket över kommunismens offer (på estniska: Eesti kommunismiohvrid 1940-1991) invigdes i slutet av augusti. Minnesmärket påminner besökarna om de tusentals människor som blev offer för kommunismen. Det hände när Estland var en del av Sovjetunionen.
Minnesmärket står i Maarjamäki vid strandvägen till Pirita. Från minnesmärket har man en vacker utsikt över Tallinnbukten och havet. Det stora konstverket ligger ganska nära andra fina sevärdheter i Tallinn, till exempel Tallinns Sångarfält Laululava och parken Kadriorg.
Minnesmärket är i två delar. Den dystra steniga korridoren heter Resan. Korridoren är 200 meter lång och 11 meter hög. På dess svarta väggar har man skrivit namnen på 22 000 offer. Korridoren stiger sakta uppåt i en sluttning. När man går genom korridoren lugnt och tankfullt är det en fin och berörande upplevelse.
Minnesmärkets andra del heter Hemgården. Det är en öppen del som omges av vackra äppelträd och en frodig kulle. Den beskriver trygghet och frigörelse.
Största delen av estländarna som togs till fånga skickades till Sibirien. De dog eller försvann på den resan. Sovjets ledare Josef Stalin dog år 1953. Då fick några av de som skickats till Sibirien komma tillbaka till Estland.
Var femte estländare dog under den sovjetiska ockupationen. Över 75 000 estländare dödades eller fängslades, några bara försvann. Idag har Estland 1,3 miljoner invånare.
Ockupationen av Estland började den 17 juni 1940 och slutade med att Estland blev självständigt på nytt den 20 augusti 1991. Ryssland erkänner fortfarande inte att Estland var ockuperat av Sovjet.
Minnesmärket över kommunismens offer är en del av det självständiga Estlands hundraårsfirande.