Samarbete mellan många länder för att nå stora viktiga mål kan fungera. Ett exempel på detta är ländernas gemensamma kamp för ozonskiktet.
Ozonskiktet finns högt uppe i stratosfären, ungefär 10-50 kilometer ovanför jordytan. Där omvandlar solljuset en del av luftens syremolekyler till ozon. Det är så ozonskiktet bildas.
Ozonskiktet suger upp ultraviolett ljus, så kallad UV-B-strålning från solen. Det är viktigt eftersom
UV-B-strålning kan orsaka skador på människor, djur och växter.
För människor kan UV-B-strålning bland annat orsaka ögonsjukdomen grå starr och göra immunförsvaret sämre.
Samarbete i 40 år
På 1980-talet hade man märkt att ozonskiktet höll på att bli tunt och dåligt. 1985 hölls ett möte
i Wien där man kom överens om att undersöka hur man kunde rädda ozonskiktet. Man visste
att en del kemikalier förstörde ozonskiktet.
År 2008 blev överenskommelsen i Wien den första och enda FN-miljööverenskommelsen som
alla världens länder har gått med på att följa. Länderna stiftade lagar där man förbjöd ämnen som skadade ozonet.
– För fyrtio år sedan kom länderna samman. Man tog då de första stegen mot att skydda ozonskiktet. Man lyssnade på vetenskapen och valde att samarbeta. Nu håller ozonskiktet på att bli starkare igen. Det här visar att det är möjligt att lösa också stora och svåra problem om man verkligen vill, sade FN:s generalsekreterare António Guterres i september.
Guterres hoppas att världens länder ska samarbeta på samma sätt för att bromsa klimatförändringen.