Laura har fått Nobels fredspris två gånger

Text: Maria Österlund
Foto: Maria Österlund
Artikel publicerad: 17.01.2018

I fjol gick Nobels fredspris till den internationella organisationen mot kärnvapen ICAN. Laura Lodenius är verksamhetsledare för Fredsförbundet i Finland.

Känns det som att du är en av pristagarna?

– Att arbeta för fred är ofta jobbigt. Därför känns det alltid bra när freds- arbetet får positiv uppmärksamhet och tack. Också vi arbetar mot kärnvapen så på det sättet är vi mottagare av fredspriset. Men jag har faktiskt redan tidigare varit i Oslo och tagit emot Nobels fredspris. Det var för 20 år sedan när kampanjen mot minor fick priset.

Hur blev du fredsaktivist?

− Jag har ärvt intresset för fredsarbete. Mina föräldrar var aktiva i fredsarbetet och jag var med redan som liten. När jag växte upp tyckte jag fortfarande att det här är ett viktigt arbete och fortsatte med det.

Vad gör du konkret i ditt arbete?

− Som verksamhetsledare gör jag mycket ganska tråkigt administrativt arbete. Men någon måste organisera och försöka skaffa pengar för att andra ska kunna jobba mera direkt för freden. Det är inte många som får lön för fredsarbetet. Nästan alla, 99%, som sysslar med fredsarbete gör det som frivilligt arbete.

Vad är det viktigaste inom fredsarbetet just nu?

− Vår organisation har försökt lyfta upp problemet med Finlands vapenexport. Det är inte bra att exportera vapen till länder i krig eller länder där människorättssituationen är dålig. Det här gäller till exempel länder i Mellanöstern.

− Vi har också en fredsskola. Det är ett projekt där skolklasser med hjälp av drama får fredsfostran. Unga måste lära sig att fred är viktigt och att krig inte är någon lösning. Att fostra unga är minst lika viktigt som att försöka påverka beslutsfattare.

− Vi försöker också få Finland att mera aktivt jobba för fred och nedrustning. Man talar ofta vackert om fred men i verkligheten gör man inte så mycket.

Vad kan vanliga finländare göra för freden?

− Man kan kontakta beslutsfattarna och skriva insändare. Man kan faktiskt kräva att politikerna tar ansvar och säga att man annars inte röstar på dem. Man kan förstås också stödja fredsrörelsen. Man kan komma med och jobba frivilligt eller ge en summa pengar till arbetet. Att dela fredsrörelsens information på sociala medier är också bra.

Hur ser du på risken för krig i vår del av världen?

− Jag är lite cynisk. Jag tror inte att allt som sägs är sant. Det sägs att läget kring Östersjön nu blir allt spändare. Men det finns kanske människor som vill att vi ska tro att det är så. Då är det lättare att få pengar till mera vapen. Jag tror inte att hotet mot Finland är stort just nu.

− Jag hoppas att vi i Finland ska se till att shiamuslimer och sunnimuslimer möts så att det inte blir någon spänning där. Det är viktigt att radikal islam inte får fotfäste i vårt land. Alla som bor här borde få känna att de är en del av det finländska samhället och inte känna sig som utomstående

− Socialpolitiken, alltså arbetet för att pengarna i samhället fördelas på ett klokt sätt, är en viktig del av fredsarbetet. Jag tror faktiskt att alkohol, mentala problem och människors ensamhet är en större fara för finländarna än militära hot från andra länder.

 

Kommentera

Du kan skriva vad du tycker om nyheten i lådan.

Du måste också skriva ditt namn eller hitta på en signatur.

Namn eller signatur:

Kommentar:

Dataskyddsbeskrivning (PDF)