Beslutsfattarna har försökt genomföra en vårdreform länge, i mer än tio år. Flera regeringar har gjort försök men inte lyckats, eftersom det här är en stor och invecklad reform.
Den stora reformen kallas för vårdreformen. Ofta används också den finska förkortningen ”sote”. Sote kommer från de finska orden sosiaali- ja terveyspalvelut, alltså social- och hälsovårdsservice.
Tidigare var det kommunerna som ordnade social- och hälsovård. Nu är det de stora välfärdsområdena som ordnar den här servicen och vården.
Välfärdsområdena följer landskapsgränserna. Välfärdsområdena har också fått namn efter regionerna. Det finns till exempel Västra Nylands välfärdsområde och Österbottens välfärdsområde.
Varför gjordes reformen?
Politiska partier och tjänstemän planerade vårdreformen länge eftersom det fanns många problem. Man har länge vetat att det finns många problem inom socialvården och hälsovården.
Befolkningen i Finland blir snabbt äldre. En allt större del av finländarna är äldre människor. De närmaste åren kommer de gamlas antal att bli ännu större.
Gamla människor behöver mycket hälsovård. Många kommuner klarar inte av att sköta alla gamla. Det är lättare för ett stort välfärdsområde att ge gamla människor bättre vård och service.
Det är stor brist på personal inom hälsovården, särskilt i små kommuner. Det är särskilt ont om sjukskötare. Man hoppas nu att de stora välfärdsområdena ska kunna locka flera sjukskötare och läkare.
Ett problem är att alla finländare inte får lika bra hälsovård. De som arbetar får snabb och bra vård via företagshälsovården. Till exempel arbetslösa och pensionärer måste köa till kommunernas hälsocentraler. Det är också skillnader mellan städer och små kommuner. Ofta får människor i städerna bättre service än de som bor i små kommuner. Man hoppas nu att de stora välfärdsområdena ska sköta sina invånare snabbare.
Man måste spara pengar
Det är troligt att hälsocentraler läggs ner eller har mindre verksamhet i välfärdsområdena. Så kan det gå särskilt på små orter. En del av hälsovården och socialservicen samlar man i stället till de större städerna i välfärdsområdena. En del av servicen flyttas också till internet. Det kommer att bli möjligt att prata med en socialarbetare eller sjukvårdare via internet och datorn eller mobiltelefonen.
Ett mål med reformen är att man ska satsa mera på förebyggande arbete. Man ska alltså i tid upptäcka och ta hand om människors sociala problem eller hälsoproblem. På välfärdsområdena ska socialvårdare, läkare, hälsovårdare och sjukvårdare samarbeta mera än förut. Man hoppas att familjers hälsoproblem eller mentala problem därför ska upptäckas i god tid. Då kanske inte problemen hinner bli så stora och svåra. Det här ska leda till att människor mår bättre. Man hoppas också att man sparar in pengar när man inte behöver ordna så mycket dyr vård.
Finansieringen är ett problem
Det finns ännu ett problem som vårdreformen försöker lösa. Det är problemet med pengar. Behovet av hälsovårdsservice och socialservice ökar. Vårdreformen kommer inte att kunna hindra att det går åt mera pengar. Men man hoppas ändå att välfärdsområdena ska se till att det inte behövs väldigt mycket mera pengar än förut.
Välfärdsområdena får sina penar från staten enligt hur mycket de behöver. Det välfärdsområde som har många sjuka människor får mera pengar. Det välfärdsområde där det bor många unga och friska människor får mindre pengar.